Det gör ont. Det gör ont i mig. Det känns som om det onda ligger som ett lager på hela min kropp men hur mycket jag än skurar mig så går det inte bort. Det är inte rättvist. Varför ska jag behöva ha dagar då det känns som om allt jag älskar och allt som gör mig glad inte spelar någon roll? Varför ska jag behöva känna att jag inte spelar någon roll? Jag vill att saker ska kännas viktiga. Jag tycker om när saker känns viktiga. När man inte bara känner sig tom utan man känner sig varm i kroppen.


Jag har två vänner som ser mig. Dom ser på ett sätt som ingen annan ser mig. Dom ser mig när jag glömmer mig själv. Dom ser mig även när jag försöker göra mig osynlig. Ett liv utan dom är inte värt att leva!