Allt snurrar.. 
Står face to face med en av mina största rädslor och jag måste klara det men jag är rädd! Jag är frustrerad över att behöva möta detta nu. Jag vill inte och jag vet inte vart jag ska hitta min ork till att klara det. Det bara måste gå. Måste!!  Pendlar mellan att vara lugn, hysteriskt gråtande och att vara arg. Jag är arg för allt som hänt och för hur orättvist det kan vara ibland. Jag är arg över att vissa av oss måste kämpa så mycket hårdare än andra för att kunna leva ett "normalt" liv. Jag är ledsen för att det hänt så mycket tråkiga saker runt viktiga människor i mitt liv och att jag inte kan ta bort deras smärta. Ibland borde livet bara få vara enkelt..